Man kan inte vara bra på allt ;-)

Länge låg det där, tyget jag beställt till dagbäddens stora kuddar. I slutet av december blev jag sååå inspirerad av en bild hos Anna Vattenkanna. http://annavattenkannastradgard.blogspot.com/2011/12/dags-att-dromma.html.
Av henne fick jag tips om billiga kuddöverdrag som jag beställde.   Men eftersom jag även har två stora kuddar som behöver kläs om, beställde jag, trots min  symaskinsfobi tyg till dessa. Jag har sedan gått och tittat på tyget. Aldrig funnit rätt läge, liksom. Men i söndags, kände jag: Hur svårt kan det va? Sagt och gjort, jag dammade av symaskinen, plockade fram tyg, tråd och ett gammalt örngott, för att studera själva konstruktionen. Knappar och dragkedja var ju bara att glömma. Det började riktigt bra. Jag klippte lite längre på ena sidan och stoppade in det överblivna tyget, om ni förstår vad jag menar. Det blev riktigt snyggt!  Men sen tänkte jag: Egentligen ska det ju vara fastsytt som på ett riktigt örngott, och inte    hänga och slänga så här. Det har ju gått så bra...om man skulle... Japp,  jag syr fast fliken. Hmm, vilket håll syr man åt? Oj, vad tjockt det blev. Oj, nålen fastnar i tyget..oj, det blev ett stort hål i tyget...men var är nålspetsen...jaha nålen har gått av...här finns en nål till. Jag försöker igen....vad trögt det går....oj, där rök nålen...var är är nålspetsen?...grrrrrr....oj, där rök tredje nålen.....Är nålarna redan slut? Jaha, jag får köpa nya. En vecka senare: Nya nålar är köpta. Svärmors symaskin är lånad. För det måste ju vara fel på min maskin. Tyget väntar. .. I morgon kanske....


Och detta, trots att jag hade experthjälp av Gaston ;-)