Uppfostran, vare sig det gäller barn eller djur, är ju en sak teorin, och en sak i praktiken. Vi hade diskuterat allt innan: Ingen Gaston i sängarna och ingen Gaston i soffan. Visst skulle det vara mysigt nu när han är valp, men han blir stor och kommer inte vara alltför ren alla gånger när han kommer in. Solklart: Så hoppade han upp i den här korgstolen, la sig och såg på oss med sina bedjande ögon. Hur gör vi? Matte: Där gör det väl ingenting om han ligger. Den använder vi ju inte så ofta. (Bara på vintern. Då är det mattes favoritplats med ett glas rött och en sprakande eld). Yngsta dottern: Jag har läst att det blir svårt för hunden att förstå, om han får vara i vissa möbler och inte i andra.
Medan vi diskuterade hämtade Gaston upp sin boll och la sig tillrätta. Äldsta dottern: Vi får nog bestämma snabbt. Ok: Ingen hund i någon möbel. Solklart: Äldsta dottern går iväg.
Husse kommer:
Han kommer inte få rum där när han är stor. Jag tycker han får ligga där så länge det går.Matte: Ok!
Äldsta dottern kommer tillbaks: Va! Får han ligga där?
Sensmoral 1: Barnen är tuffare/klokare än vi vuxna.
Sensmoral 2: Den stackars hunden kommer bli ouppfostrad och odräglig.
På ett svarar jag:helt riktigt.
SvaraRaderaPå två svarar jag: låt oss hoppas du har fel. :)PS Vår katt har efter 8 år inte fattat att han är för stor att få plats där han låg som kattunge.Han ser lika förvånad ut varje gång han ramlar ner.
Jag kan inte se mig mätt på lille Gaston - ohhh - Eurasievalpar är det absolut underbaraste som finns tycker jag.
SvaraRaderaVår Masai får vara där han tycker - många gånger blir det en liten stund i soffan med kel och mys men efter ett tag har han fått nog och hoppar ner. Likadant i sängen - en liiiten stund men sen vill han ha lite lugn och ro. Eurasier är ju Eurasier och en matte beskrev det som att det bor en kattsjäl i en hundkropp och beskrivningen passar in på vår Masai. De är kloka, lättlärda, envisa men gör ändå som de själva tycker när det kommer till kritan...
Kram Anna Vattenkanna