20 september 2011

Vi som inte ger upp

utan fortsätter att blomma, trots att det är mitten av september.


New dawn,


rosenspirea,


  vit stäppsalvia och


nävan Rozanne.


Klätterhortensia,


malva och


jättedaggkåpan som jag frösått för några år sedan,
 och som börjat blomma först nu.


Dahlian som blommat tappert ända sedan maj,


klematisen jag planterade i juni
och som börjat blomma först nu.


  
Luktärten och


ringblomman i köksträdgården. Visst är det som om färgerna intensifieras på hösten? Aldrig är väl ringblomman så lysande orange,


stormhatten så intensivt blå, 


blomstertobaken och 


höstanemonen så bländande vita som på hösten. Är det så, eller beror det på att man så intensivt studerar blommorna, för att klamra sig fast vid sommaren?  Kanske finns det helt enkelt inte lika mycket som konkurrerar om uppmärksamhet som under högsommaren? Vad vet jag. Njuter gör jag i alla fall.





1 kommentar:

  1. Roligt o inspirerande att läsa din blogg :-)kram Sussi

    SvaraRadera

Men så roligt att du vill skriva några rader :-)