Jag ska bara.................hänga av mig jackan först

Tänk ändå vilken livskraft det är i pelargoner. Mina har stått i källaren hela vintern utan en minsta gnutta vatten. Vanligtvis brukar de få en skvätt då och då, eftersom de står i ett fönster, men den här vintern har jag helt förträngt dem. Eller inte förträngt, eftersom jag kastat ett getöga på dem varje gång jag hängt av mig mina vinterkläder. 

Tålmodigt har de stått där,

utan att pocka på uppmärksamhet, 

utan att skrumpna ihop,

och 

 utan att ge upp.

 Mitt samvete har då och då gjort sig påmint:  "Just ja, pelargonera! Jag ska bara..............

 hänga av mig jackan först".

Hm.........

Idag tyckte jag att det var dags att ge dem lite uppmärksamhet: Ny jord, en lätt frisering, en skvätt vatten och vips, var de som nya igen!

Jag har läst någonstans att man ska ta det lite varligt med pelargonerna och inte plantera om, klippa och börja vattna samtidigt. Jag brukar dock göra så här, och mina klarar det.

Kanske är det särskilt tåliga?

Kanske är de bara tacksamma att äntligen få lite uppmärksamhet?

Jag tycker att det är bäst att göra allt på en gång, för vem vet när jag nästa gång ägnar dem någon uppmärksamhet?

Jag brukar dock vänta några veckor med att ta upp dem i rumstemperatur.

Jag vill ju inte chocka dem totalt!